Du bläddrar just nu i kategoriarkivet för ‘Uncategorized’
Nu förstår jag inte riktigt hur dom menar om dom menar att jag ska lägga in en bild på när vi träffades eller så men jag väljer iaf att välja en bild på mig och min man… alltså min kärlek. Någon bild på hur vi träffades har jag tyvärr inte men jag kommer berätta med ord.
Den här bilden är tagen på luleå kalaset augusti 2010…. vi hade en toppenkväll med vänner… Herman var i sangis hos mommo och moffa och hade bra han med.
Jag och Peter träffades Römppä 2005 för er som inte vet så är Römppä en slags fest här i Pajala förr i tiden sa dom att det kom busslast med kinnor under römppä för att karlarna här skulle få träffa en kvinna… men nu var det så att jag inte kom hit med något busslast…. utan jag åkte hit med min vän och dåvarande sambo Lisa som är härifrån Pajala. Vi var båda singlar och var mycket för att festa och ha skoj. Så det var mycket därför jag följde med henne… men man kan även säga att jag visste om Peter vid detta laget och han visste om mig vi var vänner på lunarstorm och hade chattat med varandra på msn så vi visste lite grand om varandra… han är kompis till Lisas bror. Så på den vägen är det vi hamnade på samma förfest och vi umgicks mycket med varandra under denna helgen och sen när jag åkte hem på söndagen så tog det inte många dagar så var han hos mig i Luleå och hälsade på och sedan dess har vi varit ett par.
Vi kan ju tacka min vän Lisa för att vi träffades för det var hon som sa till mig att Peter och jag skulle passa bra ihop… hade hon inte gett det förslaget vet jag inte om vi ens hade träffats… så vi har mycket att tacka min vän Lisa för.
Ha det fint, kram kram.
I helgen har vi varit och handlat julkappar i Happis, vi åkte i fredags, köpte färdigt alla klapparna men har även beställt från internet endel som inte kommit än men snart dyker dom upp 
Men så skönt att vara klar, sen har vi handlat present till svägerskan som fyller 40 år imorgon… så vi har haft en fullspäckad helg och en massa att tänka på…
Vi stannade såklart i sangis och sov hela helgen… men på lördagen åkte vi in till Luleå för att träffa tomten/moffa och titta på årets julkalender i statsparken… riktigt roligt var det och den var superbra gå och se om ni inte sett den
Sen handlade vi lite smått i Luleå oxå, ¨åt lunch på baan thai…. och sen åkte vi hemåt till sangis, fick riktigt god mat av mamma som vanligt… mös i grillstugan och såg så mycket bättre… en riktig toppen helg… åkte hem rätt tidigt på söndag, for förbi min farmor på hemvägen, fick gott fika och herman lekte med lego som vanligt 
Åkte förbi happis och handlade mat sen raka vägen till Pajala gå på Hermans kusin Lillys 4 års kalas… sen blev vi bjudna på middag hos Hermans farmor och farfar… riktigt gott var det… nu är herman på dagis, jag har varit på mattlektion nu på morgonen och sen tagit det lugnt… räknat lite och så… men strax beger jag mig till jobbet… imorgon är jag ledig sen blir det en låååång jobbvecka men jag ser fram emot min föräldraledighet från 22-29 skööönt… ha det fint, kram kram.
Igår när jag var på sjukhuset i gällivare så såg jag överläkaren som var med på Hermans förlossning… när vi satt i väntrummet på akuten gick han förbi mig två gånger, första gången såg jag inte ansiktet så bra så kände inte igen han.
Då sa Peter såg du det där var ju överläkaren, var det sa jag, jag kände inte igen honom sa jag… ni ska veta att denna överläkare har satt djupa positiva spår i både mig och Peter…han hade ett lugn över sig som ingen annan hade under den här tiden.
När han gick förbi andra gången så såg jag tydligt det var ju han, då var jag tillbaka i förlossningsalen och förlossningsläkaren står och ropar att jag måste krysta och jag kan inte krysta och överläkaren sitter bredvid mig väldigt nära, minns att han till och med stryker mig i håret… han märkte att jag inte mådde bra, han röt till förlossningsläkaren ta det lugnt nu, hon mår inte bra, hon kan inte krysta….
Då var jag tillbaka till den 9 juli 2008 då två blev tre, då allt blev verklighet… när jag såg honom hade jag lust att gå fram och krama om han och säga tack men jag gjorde inte det för jag blev blyg så jag sa inte ens hej… jag tror inte han kände igen mig heller för det har gått tre år sedan och faktiskt ser jag lite annorlundare ut idag är iaf 30 kilo lättare om inte mer… och mycket mindre vätska…
Men han satte starka spår i både mig och Peter… han var den som förstod att jag inte mådde bra…. sen när jag fick mitt hjärtflimmer och pulsen var uppe i 200 då stod han där och kollade på skärmen som visade mina hjärtslag helt lugn inte att vi såg en enda oro i hans ögon… även om han kanske var det så döljde han det bra… det kändes tryggt…
sådana läkare gillar vi… det är konstigt hur man kan minnas allt i en enda detalj av att vara tillbaka på samma plats där allt en gång startade… nåja ni kanske förstår att allt inte är så bra med mig när jag varit in till akuten i gällivare… men det kommer i nästa inlägg… kanske ikväll eller så… det som inte dödar det härdar och ni som har mig på facebook vet ju hur det står till med mig…
Ha det fint, kram kram.
I lördags var min värk i benet näst intill borta… det kändes så bra så jag gav mig ut på en kort promenad när min mamma och pappa hade åkt hem från oss… jag tog med Cilla och gick och tog ut pengar… sen på kvällen var jag ju på kommunfesten med arbetskollegor…
men blev en lugn kväll med mycket skratt och trevligt… men jag promenerade hem vilket gjorde att jag låg hela söndagen med värk i benet och svullnade hade gått upp igen… måndagmorgon… peter säger till mig redan söndagkväll du kan inte gå och jobba det blir bara värre… tjurig som jag är säger jag att det kan bli bättre av att röra på det?! önsketänkande tror jag…
så jag gick till jobbet, när jag kom hem var jag helt slut, jag hade sådan värk hela dagen och sen kunde jag knappt gå här hemma för det gjorde så ont. Jag låg hela kvällen… det var hemskt… kunde knappt sova någonting, har sovit väldigt dåligt sen jag fick detta i benet.
Nå på tisdag åker jag in akut till läkaren, har även fått feber så det är ju bra dom kollar upp det… jag krävde en röntgen och fick en… det var inte något brutet, det är en stor inre blödning… men så säger läkaren har du inte slutat med trombyl? nä säger jag, inte vet jag om jag får det… då säger han men man kan ju inte äta blodförtunnande om man har en blödning då läker det aldrig och visst han har så rätt så… men jag har fått mediciner som jag ska ta för att jag är transplanterad inte slutar jag så där tvärt med dem utan att någon säger att jag ska göra det…
Men iaf så nu är jag sjukskriven till på måndag… jag har så ont i benet att jag knappt kan gå… det enda som hjälper det är att ligga ner en hel dag… då känns det bättre… det liksom smärta och kryper och nyper i benet… det är riktigt jobbigt… nåja har iaf fått pronaxen och en salva att smörja på benet…
Så jag hoppas det ska bli bra till måndag annars vet jag inte vad jag gör, för jag är less detta nu… vill kunna ligga på sidan oxå inte bara på rygg med benen på flera kuddar… men det är det enda som gör att det inte gör så ont när man ligger ner.
Nåja iaf så det var en bra helg trotts mitt onda ben, nåja söndagen var inte så bra när jag hade så ont… och måndagen var riktigt jobbig…. när jag hade så ont… men nu hoppas vi det går åt rätt håll…
Men iaf så nu till något roligare, våra vänner E och M har äntligen fått deras bebis, det var en flicka så söt, så söt… många grattiskramar till dom alla tre.
Till helgen blir det lugnt… ligga i soffan och vila mina ben… samma som jag gör nu för tiden hela tiden
Ha det fint, kram kram.
Igår fick jag ett mms på en gullig liten nyfödd pojke… en gammal vän hade fått sitt första barn… det är så roligt, jag är så glad över deras skulle. Det mms:et gjorde min dag för jag vet hur dom har längtat efter detta ögonblick… så stort grattis till I och A och den lille!
Min lille kille är så söt, igår sa han till mig… mamma du måste vara försiktig i trapporna… hi hi hi sötnöten… han är bara för go, älskar honom så otroligt mycket och skulle inte kunna tänka mig ett liv utan honom, han är det finaste man har.
Nåja vad gäller mitt ben så är det betydligt mycket bättre… foten som jag trampade snett med gör inte alls nu och svullnade på andra benet gör mindre ont och har gått ner… så det går åt rätt håll så då är det nog som läkaren sa att det ska vara bra om tre dagar… det hoppas vi på för till helgen blir det kommunfest med arbetskollegor.
Ska bli riktigt roligt, har aldrig varit på kommunfesten… har som aldrig blivit av, vet ej varför… jag menar jag har ju haft en tjänst i kommunen sen 2007 så beror ju inte på det men det har bara inte blivit av att jag gått… men nån gång måste ju vara den första… det ska bli skoj.
Men på fredag kommer min mamma och pappa hit, dom åker hem då på lördag men min pappa har aldrig tid att stanna längre och det är väl lika dom åker hem för jag ska ju ändå bort på lördag och Peter jobbar och Herman ska sova hos fammo och faffa.
Det kommer bli en bra helg trotts min jobbiga tisdag som jag hade… huuu vad onödigt att ramla i en trappa… stentrappa dessutom men jag hade tur att inget var brutet… det är jag sjukt glad över… för jag vet även att man kan få benskörhet när man äter mina mediciner som jag äter…
Men tydligen har jag bra skelett så jag är nöjd över det… men lätt att få inre blödningar det har jag och det är ju ganska förståeligt när jag äter Trombyl!
Sjukskrev mig igår och idag… det var lika för igår hade jag inte kunnat jobba, inte idag heller för jag är sååå trött, sover som en kratta när jag har benen högre upp än hjärtat men det ger susen för svullnaden så det är bara kämpa på… sen har jag haft svimningskänsla titt som tätt… knappt kunnat röra mig utan att tro att jag ska svimma… det är för att jag förlorar blod när jag blöder…
Men det är oxå bättre nu, hoppas det håller i sig…
Nu ska jag sitta här med benen högt upp i soffan och räkna lite matte, kan inte gå till lektionen idag så får räkna hemma… det blir nog bra… ha det fint, kram kram.
Vi längtar efter snö!
får man ligga…jajjemän… det passar in på mig idag… hade bråttom hem från jobbet idag, Herman hade tandläkartid så vi skulle iväg direkt när jag kom hem så jag gick lite väl fort i trappan ner från jobbet… en stentrappa… och trampade snett… hade även endel saker i händerna, en soppåse och min väska…
så när det var ungefär tre trappsteg kvar så flög jag ner till marken… och skadade båda mina knän ena benet så illa att det blivit en riktigt stor bula…
Ja ni ser på bilden det som buktar ut är inte mitt knä, knäet ligger högre upp utan det är svullnaden ni ser…. det gjorde sjukt ont när jag ramlade trodde inte jag skulle kunna stiga upp för jag trodde jag skulle svimma… tur att ingen såg mig för då hade dom garanterat ringt ambulansen.
Så går det när man stressar… nu har jag lärt mig att stressa är inte bra, vi är inte gjorda av stål det vet jag mycket väl eftersom jag redan gått sönder en gång tidigare och fick stärkas med ett helt nytt hjärta… men jag tror väl att jag ska klara det mesta när jag klarat av en transplantation… men jag vet att det inte är så, jag ska tagga ner nu… bli mycket lugnare… försöka iaf
Nåja var till läkaren och han sa att svullnaden är nog en inre blödning, verkade inte vara brutet… sen kände han på foten som jag trampat snett med och den verkade inte heller vara bruten men jag har fortfarande ont i den… nu har det börjat göra ännu ondare i den… så får se hur det är imorgon… kanske måste ringa igen…
Nåja vad gäller den inre blödningen så ska det läka av sig själv efter 3 dagar men jag måste vila och ha foten i högläge… så det blir att vila sig nu… men jag hoppas jag är bra till på lördag då är det ju kommunfesten och mina arbetskollegor ska ju gå, vill ju oxå gå. Men vi får se hur det blir… kanske kan gå och äta iaf… men dansa det vet jag inte om jag kommer kunna
Jag har en liten treåring här hemma som har pysslat om mig hela dagen… när jag inte tagit mig upp från soffan trotts all smärta så har han hämtat ett glas vatten till mig eller en bok eller en tidning… sen har vi lekt sjukhus, jag var patient och Herman doktor… Herman undersökte mig kollade benen och kollade i halsen på mig när jag hade gapat sa han nu var du duktig och så gick han och hämtade en liten tigerleksak och kom och gav den till mig…
sötisen det var ju precis så det gick till hos tandis idag… han gapade och sen fick han en leksak… det gick sååå bra hos tandläkaren att jag är superstolt över min kille… han gapade innan ens tandläkaren hade sagt att han skulle gapa han satt i stolen och hade det nästan lite roligt tror jag…
Men det var så härligt att se… han är det bästa man kan ha…. min älskade Herman!
Hösten är härlig, med alla dessa färger och lagomt kallt… vi har haft en riktig riktig hösthelg om man nu kan ha sådana helger men jag tycker man kan ha det och det är precis vad vi haft… höst för mig betyder friskluft, naturen, grillstuga, mammas stek och bastubad…
Det är precis vad vi fått i helgen… och än är inte helgen slut så bättre kan det bara bli…
Tog en tur till vassikkavuoma där vi promenerade på spången och fikade i höstsolen som kom sig fram… vi hade riktigt mysigt…
En riktig höstdag, avslutade dagen i Jenny och Johans grillstuga där vi åt middag; souvaskav med wokgrönsakeri pitabröd… mums… en riktig god måltid… min mamma har förberett en stek som vi äter till lunch imorgon innan dom åker hem… riktigt smarrigt ska det bli… och vi firar med lite tårta till efterrätt för det är ju okt månad och vilket innebär kalas för mig och min far och eftersom vi inte ses nu förrän efter vi båda fyllt år så blir det en liten tårtbit imorgon… har dock inte varit så effektiv och gjort en tårta utan köpt en sån där färdig från konsum i ett litet paket i vet… men det blir lika bra det…
När vi kom hem från Jenny och Johan badade jag och mamma bastu och nu tar vi igen oss… gubbarna är i bastun och snart blir det sängen för mig för denna dag har gett mig mycket friskluft och mycket promenerande men sånt är livet… då känner jag livet i mig!
Efter några dagar när jag hade kommit ner till Sahlgrenska universitetssjukhus i Göteborg, sommaren 08 när min hjärtsjukdom hade upptäckts, så fick jag träffa en kardiolog som har satt spår i mig. Han var en sådan där läkare som man minns, visst minns jag alla från tiden på sjukhuset men han var en sådan läkare som fick allt att låta så enkelt. Efter att vi hade fått träffa denna kardiolog så kändes allt mycket lättare för han såg inte bekymrad ut utan förklarade för oss att dom skulle göra allt som står i deras makt för att hålla mig i liv.
Han var en sådan som fick våra trista dagar på sjukhus att gå lite lättare, när han kom in till oss så sken inte bara jag upp utan alla som var i mitt rum för han hade en sådan positivitet med sig så det smittade av sig på alla och sen skadade inte att han var väldigt rolig och skojjade lite grand med mig så man hade något roligt att skratta åt.
En dag när jag mådde så dåligt, så hemskt dåligt att jag hade kräkts upp frukosten och inte orkade äta någonting så steg han in i mitt rum och mamma frågade då honom varför jag kräks så mycket och han sa att det beror på alla mediciner jag äter och sjukdomen som gör att man kräks. Sen såg han oron i min mammas ögon och sa att vi hoppas Hanna får ett nytt hjärta så fort som möjligt men ni behöver inte vara oroliga för vi gör allt för att försöka hålla henne vid liv, blir hon så dålig att hon inte orkar vänta på ett nytt hjärta så söver vi ner henne i en respirator tills vi får ett nytt hjärta.
Det fick oss att känna oss lugna, det fick mig att se hoppet och ljuset till att bli frisk… den tiden på sjukhuset den kommer alltid följa med mig, det är inget jag kan lägga bakom mig och det är en jobbig tid… men det gick bra, jag lever och mår bra och jag gör att för att mitt nya hjärta ska trivas så bra som möjligt i min kropp. Jag hoppas jag slipper uppleva att vara sjuk igen, så sjuk att man är mer död än levande… det är något jag aldrig mer vill vara med om. Jag hoppas någon av mina nära och kära slipper vara med om denna hemska sjukdom, den är hemsk och jobbig och ingen sjukdom man önskar någon i hela världen… men det är tur att vården ser ut som den gör idag och jag hoppas det bara går framåt hela tiden för än finns det många hemska sjukdomar som inte ens går att bota.
Min Herman är en liten hjärtkirurg, när jag sa godnatt mitt hjärta till honom i veckan så svarade han med att klappa sig på bröstet och säga Hermans hjärta… ja han är bara för go… han är min livsgnista!
Idag har jag jobbat, jobbade i måndags med så har inte hunnit med någonting här hemma… så imorgon är jag ledig och då ska jag städa och byta gardiner, vi är lediga alla tre så vi lär ha fullt upp.
På fredag kommer min mamma och pappa hit… kram kram..
Men kanske han blir tekniker, vem vet men det spelar faktiskt ingen roll för vad han än blir när han blir stor så kommer det bli något stort för Herman är alltid något stort i mina ögon!
Ja nu har vi varit och vaccinerat oss, både jag och Peter. Denna vecka var det ju riskgrupper men förra veckan var det vårdpersonal och eftersom Peter jobbar som personlig assistent räknades han oxå dit men när han var dit förra veckan så fick han ju inte ta sprutan eftersom han fortfarande åt pencillin, jag hade oxå fått gå och ta den förra veckan eftersom jag oxå är personlig assisten även om jag bara är vikarie ibland men jag kände mig så nervös och osäker så ville inte gå.
Så jag väntade en hel vecka, jag vet ej vad jag var rädd för men har hört så mycket hemskheter om alla dess biverkningar man kan få och mitt i allt började jag oroa mig att eftersom jag är hjärttransplanterad och äter en massa mediciner kanske inte den där sprutan går ihop med mina mediciner så kommer något hemskt hända, jag kanske faller ihop och blir jätte dålig, ja jag har haft sådana vilda fantasier om den där vaccinationssprutan så ni kan nog inte ens ana vilka fantasier det varit
Men nu känns det bra, det känns skönt att jag äntligen fått tummen ur arslet och vågat mig dit och ta den och eftersom Peter inte kunde ta sprutan förra veckan fick han oxå ta den idag och det var tur i oturen att han inte tog den förra veckan för det har gjort att jag lättare tog mig dit idag, kändes bättre när vi gick dit tillsammans och faktiskt så var det inget hemskt och än så länge lever jag och mår prima… så jag hoppas slippa biverkningar som feber och sånt där men men vi får väl se fram mot kvällen var som händer… men iaf så risken för att jag ska bli allvarligt sjuk av denna sprutan är nog inte så stor som jag trott i mina fantasier ha ha ha för hela förra veckan har transplanterade tagit denna sprutan i Göteborg… så jag vet att skulle det kommit fram något så skulle jag ha fått veta det nu… och dem rekomenderar ju att vi ska ta sprutan det skulle dom inte göra om dom trodde att något allvarligt skulle kunna hända oss.
Men iaf så jag är lite skeptisk mot sprutor som innehåller en massa ämnen som dom ska spruta in i kroppen, men säger läkarna att det är bra att ta den så tror jag dom. Nå iaf jag har tagit den och nu har jag slutat upp med mina fantasier
När vi kom hem började vi städa… sen åt vi lunch och nu sover Herman i vagnen, vi har nyss blivit klar med städningen, känns så skönt det är så fint här nu… alltid lika härligt när man har städat… Peter är ledig idag men han jobbar sedan hela helgen igen… så blir en lugn helg igen… men det känns skönt för nu börjar november månad och då kommer det hända lite mer saker… nästa helg åker vi till sangis… hääärligt till och med Peter ska med var som ett tag sedan nu
sen den 26-30 nov åker ju jag och herman till sthlm, åååh det ska bli så roligt, vi ska julhandla lite, kolla på julskyltningen, umgås med elin i massor… ja det ska bli jätte mysigt Nåja nu ska jag gå och kolla lite tv… ha det fint, kram kram.
När Peter gick till jobbet vid tio tiden så åkte jag, herman och cilla iväg mot sangis, vi är nu på plats här i byn ja sedan några timmar tillbaka. Vi har redan hunnit med att vara och handla lite mat på ica maxi med morfar och nu sitter vi och väntar på flygande jakob som morfar ska laga… magen kurrar redan,ska bli så gott!
Mormor har inte kommit hem från jobbet än men hon gör nog det på ett tag, som vanligt trivs både herman och cilla som fisken i vattnet, herman går omkring och leker med sina leksaker som han har här… han tycker det är så roligt. Cilla ligger vid mina fötter och är utmattad efter att ha sprungit runt den stora gården några hundra varv!
Imorgon ska träffa Jennie och hennes flickor vi ska iväg och handla lite på Ikea, mest kolla och drömma eftersom att ekonomin inte tillåter mer men ska iaf köpa lite barnsäkra saker sådana där som man sätter fast bokhyllor med och sådana där till kökskåp med mera behövs nu!
Vi går nog en sväng till rajala oxå eller nåt sånt! Blir nog lunch på Ikea! Det ska bli kul… ikväll blir det en promenad runt byn och sedan idol eller doobido får se vad dom andra tycker spelar inte så stor roll båda går ju i repris
Sådana här dagar är det härligt med höst… det är då jag älskar hösten, så mysigt!
inte knäppt idag utan 10/10-08!
Ha en jätte bra helg, sköt om er! Kram kram!
