Idag fick Peter veta att det blir operation om en vecka på Tisdag, så då satt vi åt middag och pratade om nästa vecka. Dom ringde Peter idag och frågade om det gick bra för dem hade fått en avbokning så därför kunde han få komma tidigare och han sa att det gick bra för han vill ju vara återställd till maj, inte kul måsta äta flytande när vi på semester så tur han får göra det nu… Då sa jag idag att då måste jag ringa till Gällivare sjukhus och boka rum på patienthotellet åt mig och Herman, fast först måste vi vänta på att Peter ska få hem en kallelse dom skulle skicka den idag så den kommer nog i veckan… så vi får veta vilken tid det är, för är det tidigt åker vi ju redan på Måndag eftermiddag så då kanske vi blir där två nätter… för det låter ju som att Peter endast behöver ligga över en natt efter operationen…

Men efter allt vi gått igenom så tar vi allt med en nypa salt och jag sa till han att ja vem vet, man vet aldrig vad som händer… Peter sa att ja det är väl bra att ni är där och kan ta hem bilen ifall jag blir kvar där i tre månader, jag svarade och skrattade och sa att ja dom kanske hittar något allvarligt fel i din matstrupe så du måste operera den (när jag låg på sahlgrenska var det en patient som opererade matstrupen är tydligen den största operationen man kan göra, det var anhöriga till personen som berättade det för mamma och pappa och peter för dom bodde oxå på johannesvillan) då svarade Peter med att ja man vet aldrig… lika bra att tro det värsta för då blir man inte besviken sen som du brukar säga sa han :)

Ha ha ha skrattade jag och då sa Peter men inte tror jag att jag är döende, jag har ju bara haft halsfluss ofta… ha ha ha jag skrattade och svarade att det trodde inte jag heller… oxå skrattade han oxå… och jag fortsatte skratta och kunde inte sluta oxå sa jag, vad hemsk jag är som skrattar åt att jag var döende oxå skrattade jag ännu mer och sa att ja jag trodde ju bara jag hade lite lunginflammation oxå var jag hjärtsjuk och hade varit det i hela fem år oxå skrattade jag… ha ha ha alltså det kanske låter sjukt… men jag fattar inte själv varför jag skrattade så… men det känns lite skrattretande… att gå omkring och tro att man har lunginflammation på lunginflammation oxå är man hjärtsjuk… ja men det var inte roligt inte vid det tillfället det var inte ett dugg kul.

Men nu efteråt allt gick så bra så samtidigt känns det skönt att vi nu kan skratta åt den hemska tiden vi gick igenom tillsammans och faktiskt så inte tror jag att det är något allvarligt med Peter… han har helt enkelt bara haft halsfluss flera gånger… men vi vill ändå finnas där som stöd för honom… jag jobbar ju ändå inte då så nog ska vi vara där och fördriva tiden för honom… för tiden på sjukhus är långtråkigt även om man bara är där ett dygn så är det långtråkigt.

Sen måste jag tillägga en sak, när vi var i sangis förra helgen så sa jag att synd att vi inte är rika för jag vill så gärna att Peter och Herman följer med mig på års kontrollen till GBG, jag gillar inte att åka själv, tänker för mycket när jag är där nere, på allt det jobbiga som varit… allt som hänt osv, vill göra resan till något roligt och inte bara till en sjukhusresa men det är ju lite svårt om man åker själv… då sa min mamma att nä varför ska du åka själv? jag svarade att inte har vi råd med att både Peter och Herman följer med för nu behöver jag ju ingen följeslagare som när jag var nyopererad.

Då säger min mamma att inte ska du åka själv, jag följer med, jag svarade och sa men landstinget betalar ju inte för någon följeslagare något mer… då säger mamma nä det vet jag väl, men nog ser jag till att ha råd att betala den resan… jag kände direkt att oron la sig och det kändes alldeles underbart att mamma säger så… trotts att jag är vuxen nu och ska klara mig på egen hand, jag är mamma och självständig… så är allt som hänt så stort att jag blir så orolig när jag måste in till sjukhuset och göra dessa undersökningar att jag verkligen behöver stöd… jag vet att det inte bara är jag som känner så här…

Många transplanterade tar med sig någon av sina familjemedlemmar när dom ska på återbesök just för att det är så jobbigt att åka själv, det blir helt enkelt roligare om man har med sig någon som personligt stöd… så är det helt enkelt… ;) kram kram.